Linkens blogg...

Kan man lungt säga, har varken haft lust eller ork att blogga på evigheter.
När det gäller lilla Kaffe och Chokladhandeln så har jag lagt chokladtillverkningen på hyllan, då den tog för mycket tid och var allt annat än lönsam.
Kaffenörderiet fortsätter, men mer på det privata stadiet.
Fast jag tar fortfarande åt mig uppdrag när det kommer kunder och frågar.

Dock så har jag ett antal espressomaskiner för hemmabaristan till salu om någon skulle vara intresserad.
Maskinerna är före detta demo masiner som jag kollat igenom och reparerat där behov funnits.

Nu ska jag rensa svamp tills älsklingen kommer hem från jobbet och överraska henne med lite svampröra och kall Staropramen granat.

har det varit ett tag. Efter att Vista krashade på min stationära dator har det blivit dåligt med bloggande.
Det beror inte bara på att datorn krashade, jag har även börjat jobba efter en längre pappaledighet.
Tid är något som är en bristvara numera...., men det blir nog bättre om ett tag hoppas jag.
Det har varit lite mycket med chokad- och kaffeprovningar ett tag, samt att jag har haft en hel del att göra i och med att mina egna chokadkakor säljer bättre än väntat. Vilket är riktigt kul, men det skapar lite stress också.

Nu ska jag i alla fall försöka att blogga lite mer regelbundet framöver.

Jag tackar mina trogna besökare som håller kol på bloggen trots bloggtorkan!

Eller rättare sagt så höll jag på att köra på en grävling nu på kvällen när jag åkte hem från choklad- + choklad- & vinprovningen jag hade hos Rejlers idag när dom invigde deras nya kontor.

Trodde att dom sov på vintern, så jag trodde först att det var en snöklump som lossnat från stänkskyddet från en lastbil tills den började röra på sig... Tydligen kan dom ut och vandra lite på vintern också.

Nästa vecka är det dax att gå tillbaka till jbbet igen, lite tungt att ställa klockan varje morgon blir det.
Det jag kommer att sakna mest är våra fika stunder, det är så kul att sitta och fika med småtjejerna.
F pratar och pratar medans W sitter med tindrande ögon och trycker i sig. Dom är så olika våra tjejer (undra vem som brås på mig...).

Något annat jag kommer att sakna är våra små sagostunder, det är så mysigt att sätta sig med tjejerna i knät och läsa en saga eller Bamse tidning så länge det varar (W har lite svårt att inte riva i boken/tidningen).

Men det ska även bli skönt att få gå tillbaka till jobbet igen, då vi bor aningen avsides blir det inte att man kommer iväg så mycket och träffar andra vuxna.

Men som sagt var tevliga kaffestunder står högst på listan....

Sista veckan ska jag toknjuta!!

Idag skulle jag och barnen till svärföräldrarna med släpvagn och för att skruva lite på bilen.

Hur som helst så på vägen dit blev jag tvungen att stanna för att bussen svängde ut på vägen från en hållplats. När jag åker förbi ser jag i ögonvrån en liten flicka som står och storgråter på hållplatsen. Lite lätt fundersam åker jag vidare (bilar bakom), men beslutar mig för att vända. Sagt och gjort, backandes och krånglandes på smal väg, mycket snö och släpvagn vände jag och åkte tillbaka. Vände igen och stannade slutligen vid hållplatsen, där flickan fortfarande står aldeles söndergråten. Jag kör ner rutan och frågar vad som hänt och om jag kan göra något.

Det visar sig att flickstackarn åkt några hållplatser för långt (på landsbygden innebär det flera km), men att hon fått tag på pappa som (jobbade 3 mil bort) skulle komma och hämta henne. Jag ber henne att ringa pappan och fråga om det var ok om jag och flickorna körde henne hem. Efter att ha pratat med pappan och gett honom mitt nummer så är det ok att köra hem henne. Flickan blev riktigt glad och pappan ringde senare och var oerhört tacksam för hjälpen.

Om mina flickor hamnar i nöd hoppas jag också att det ska komma någon vettig person som inte är sjuk ihuvudet och hjälpa dom!