Linkens blogg...

Ja, man vet varken ut eller in längre. Livet som småbarnsförälder är mycket hårdare än man minns, att det ska vara så svårt att glömma det som är jobbigt, när det är så lätt att bli på mind...

Som ni förstår så hinner jag inte blogga som tidigare, utan plockar nu av min dyrbara lunch rast för att få några ord här.

Håller på att läsa en liten "citatbok" just nu, och måste bara skriva ett här.

Tjingeling!

"Jag visste att jag var full. jag kände mig sofistikerad och kunde inte uttala det."

-Okänd

Det började föra veckan på torsdag kväll, eller rättare sagt det var då jag hörde det första gången. Ett litet knaprande ljud i väggen ovanför fönstret utanför badrummet.
Vad var det?
En mus?
Givet tänkte jag och bankade i väggen, men till min stora förvåning så slutade inte ljudet som jag hel säkert hade trott. Musen hörde nog inte tänkte jag och bankade riktigt hårt, men inte fan slutade ljudet för det.
En sak var klar, det är ingen mus som knaprade i väggen, nu blev jag nervös. Vad är det för något tänkte jag, och gick till sängs.
Kvällen efter säger min kära Y:
- Hörde du, det är något som äter i väggen!
- Shit, jag hörde det igår men glömde av det idag. säger jag.
- Det är säkert husbock säger min kära Y.

Jaha, då var det dags för nästa elände tänkte jag. Är det inte det ena fanstyget är det det andra, jag tror tusan att det vilar en förbannelse över huset ibland. Efter ett helt kasst och psykiskt förödande surfande till kl 3 på morgonen inser jag att en sanering av husbock är:
1. Något man inte kan göra själv.
2. Svårt att upptäcka, då dom rackarna "stänger ingångshålet"
3. Skitdyrt att sanera
4. Förödande, då skadorna på timmret brukar bli brutalt, då dessa kräk avsöndrar något som bryter ner cellulosan.

Lördag morgon (igentligen lunchtid) tittar jag av en händelse ut genom fönstret som förstört hela min skönhetssömn, så nu ser jag gräsligare ut än vanligt!
Vad ser jag?! Husbock (inte jag, insekterna snuskhumrar)?! Jo,en geting kommer flygande och försvinner in ovanför fönstret och efter ett tag kommer en till.
- Aha, säger jag. - Ett litet getingbo, det är bara att ta bort.
Sedan inser jag att skiten sitter i väggen, shit det blir inte bara att peta ner något litet grått nystan här inte.

Men idag iklädde jag mig rollen som GUD och lät min alsmäktige vrede gå ut över dom stackars getingarna som valde totalt fel boplats.
Med heltäckande klädsel och en sprayflaska med RADAR skred jag till verket. En halv flaska senare har populationen reducerats brutalt, getingar kryper in i huset och kryper runt i små cirklar i väntan på att bli ihjälslagna av mig.

Nu har knaprandet upphört, och friden har åter spritt sig i min kropp.

Amen och gud vare med alla små getingar i Nalle Puh himelen med all honung!